Foto: Nadja Endler Text: Johanna Jansson
”Modern vård i en gammal förpackning”
Wiveka Wall har vigt hela sitt arbetsliv åt demensvård. 76 år gammal är hon tillbaka som sjuksköterska – och har inga planer på att sluta.
När Wiveka Wall klev in hos Stockholms Borgerskap för 14 år sedan hade hon redan ägnat flera decennier åt att arbeta inom demensvården. Det började 1985, när Wiveka och hennes familj flyttade från Stockholm till Jönköping. Hennes man hade fått jobb på Svenska Fläktfabriken och Wiveka själv inledde en vidareutbildning i allmän hälso- och sjukvård på Hälsohögskolan där hon sedan arbetade vidare som enhetschef. När familjen senare flyttade tillbaka till Stockholm började hon jobba inom äldreomsorgen på Årsta sjukhus.
– När sjukhuset stängde ner blev vi erbjudna tjänster lite varstans, men jag ville bestämma själv vad jag skulle göra härnäst. De sökte chefssjuksköterskor vid en nyöppnad sektion på Handens geriatriska klinik, vilket lät spännande.
Sektionen skulle bedriva demensvård, vilket på den tiden var ett helt nytt område. I samma veva kom också äldrereformen, som innebar att kommunerna tog över ansvaret för vård och omsorg av äldre från landstinget. Wiveka Wall blev en viktig byggsten när det kom till att utveckla och bredda verksamheten.
– Demensvården utformades mer och mer efter varje individ, med patienten i centrum. Jag var med och anställde sjuksköterskor och vi fick mycket positiv uppmärksamhet för vårt arbete.
Efter en andra vända till Jönköping, där Wiveka fick ett uppdrag som medicinskt ansvarig sjuksköterska, landade hon hos Borgerskapet år 2010.
– Det var bland annat Silviacertifieringen och dess filosofi kring vårdarbetet som lockade. Jag fick en fantastisk introduktion när jag började. Det man pratade om då, är precis samma saker som är viktiga än idag: en hög professionalitet och gästerna i fokus.
Wiveka blev enhetschef och sjuksköterska på den somatiska avdelningen, för gäster med fysiska vård- och omsorgsbehov. Därefter fortsatte hon som medicinskt ansvarig sjuksköterska, även kallad MAS.
I dag är hon 76 år och har trappat ner en aning på arbetstempot. Måndagar och tisdagar är vigda åt barnbarnen, men att helt sluta på Stockholms Borgerskap har varit otänkbart.
– Det kändes självklart att fortsätta. Nu arbetar jag ungefär halvtid och varje gång jag är här känner jag att jag gör skillnad. Man blir väldigt ödmjuk inför möten.
Finns det något möte du minns extra mycket?
– Det finns en kvinna som varit med länge. Hon är 105 år, och har tidigare varit sjuksköterska. Vi kan relatera till varandra och prata om hur arbetet i vården har förändrats över tid. Men alla möten har varit unika på sitt sätt.
Arbetet är som mest betydelsefullt när hon hittar vägar till att vinna förtroende och närhet till gästerna.
– Man måste visa att man aldrig ger upp, att man är intresserad och kan förklara när vissa blir misstänksamma eller ifrågasätter vad man gör där.
Hur har verksamheten på Borgerskapet förändrats?
– Nu finns det så många utbildningar och ännu fler specialistsjuksköterskor än tidigare. Men här har man alltid lyckats bedriva modern vård, fast i en historisk förpackning. Som sjuksköterska känns det fint att man får stor respekt här på Borgerskapet.
Det satsas mycket på den sociala kulturen. Wiveka minns alla olika evenemang som har ordnats för de boendena genom åren. Nobelfester, kräftskivor och fredagsmys för att nämna några.
– Och så finns det alltid generöst eftermiddagsfika med hembakad kaka.
