Luís Vera Colona har jobbat i cirka 20 år som undersköterska på Borgerskapets äldreboende och till skillnad från andra ställen är det inte bara fina ord på ett papper.
– Att man kan ge, i form av sin arbetsinsats, och att man också får tillbaka. Det värmer i hjärtat när man får uppskattning eller ett innerligt och hjärtligt tack av någon av gästerna. Då kan man gå hem från jobbet med gott samvete. I morse var det till exempel en dam som när hon såg mig frågade hur länge jag jobbar idag. Jag står till tjänst hela dagen, sa jag. Hon svarade att hon blev glad över det. Det är en trygghet för gästerna med personal som de känner väl. Och det är ljuv musik för öronen att få den typen av bekräftelse.
– Det är en del av certifieringen enligt Silviahemmets vårdfilosofi för demensvård. Inom personalgruppen träffas vi en gång i månaden och pratar om och reflekterar kring arbetsrelaterade situationer, kopplade till gäster med demenssjukdom. Det kan handla om hur man bemöter en person med ångest och oro, som är vanligt hos personer med demens. Reflektionsgrupperna är väldigt bra och hjälper oss i vårt arbete.
– Jag sökte jobb här direkt efter min utbildning och fick anställning på en gång. Det var nog ödet. På ”min” avdelning är det låg personalomsättning, flera av oss har arbetat här länge och vi har skapat en bra och sammansvetsad arbetsgrupp.
– Det är en bra arbetsmiljö och fin miljö. Vi kan till exempel ta med gästerna ut på en promenad i trädgården och plocka ner några körsbär från körsbärsträdet och bjuda på. Det kan bli en liten upplevelse. Det finns också annat som förgyller gästernas tillvaro, som att maten lagas i vårt eget kök och att man kan ta ett glas vin till maten. Till skillnad från på många andra ställen är det inte bara fina ord på ett papper.