Mina sidor
Foto: Louise Dahlström
Stundtals förvirrande — alltid spännande
Hej! Jag heter Louise Dahlström, jag går mitt tredje och sista år på kandidatprogrammet
Business and Economics vid Handelshögskolan i Stockholm.
Text: Louise Dahlström
Lästid: < 1 min läsning
Lästid: < 1 min läsning
Jag blev generöst nog beviljad ett stipendium från Stiftelsen Stockholms Grosshandelssocietet för mina studier vid Keio University i Tokyo. Det här är min reseberättelse från mina knappa 3 månader som utbytesstudent i Japan. Pga. covid19 blev givetvis en rad aspekter av mitt utbyte lite ovanliga, och jag kan tänka mig, annorlunda, från andra tidigare studenters utbytesterminer i Tokyo. Flera av dessa ovanligheter visade sig dock vara mycket positiva, medan andra förstås var mindre bra.
Jag kom att resa till Tokyo för att fysiskt påbörja mitt utbyte där i början av November. vid det laget hade jag redan kommit att påbörja mina studier vid Keio University digitalt, men hade först nu möjlighet att resa dit då man tidigare haft gränsen till Japan stängd pga. oroligheter med covid19. Samtliga kurser vid universitetet genomfördes, liksom i Sverige, digitalt. Universitetets campus för ekonomistudenter låg dock vackert beläget i det centrala området Mita och det fanns möjlighet att komma dit och utnyttja universitetets lokaler så jag kom ändå att spendera en hel del tid där. Jag studerade finans och ekonomisk historia. Det är nästan svårt att beskriva hur otroligt värdefullt det var att få en inblick i det akademiska livet i en helt annan kulturell kontext än den svenska. Det var stundtals mycket förvirrande, ofta förvånande men alltid himla spännande!
Tokyo är en helt otroligt stor stad och det jag lärde mig under min termin här var att oavsett under vilka omständigheter du åker dit (under ett pandemiår t.ex.) så kommer du alltid att hitta trevliga människor att umgås med oavsett om det är via andra bekanta, via facebookgrupper, eller bara genom att samla mod och gå fram och småprata med folk på restauranger och i caféer. Jag kom att umgås mycket både med personer från min klass som jag “träffade” under föreläsningar via Zoom, och med personer som jag träffade via en facebookgrupp för expats i Japan. Ibland är livet lustigt och relativt tidigt kom jag att träffa en kompis till en bekant jag precis träffat i stan. Det visade sig att han, trots att han var från Alaska, både hade gått på Handelshögskolan i Stockholm precis som jag, och dessutom jobbade på den svenska ambassaden i Tokyo! Det blev många roliga kvällar där vi diskuterade svensk kultur, mat, sport, mm., medan vi njöt av allt som Tokyo hade att erbjuda.
Maten i Tokyo
Det jag uppskattade kanske allra mest med min termin i Tokyo var att lära känna den här staden och några av dess invånare. Staden är i min mening inte jämförbar med någon annan. Den är enorm och innehåller över 100 olika “stadsdelar”, var och en med en helt unik känsla och atmosfär, som binds ihop av ett nästan ofattbart stort och intrikat nätverk av tunnelbane- och tåglinjer. Det finns inget bättre än att spendera sina helger med att promenera från en sådan här stadsdel till en annan, och stanna för att ta en skål med ramen eller en kopp kaffe på något mindre hak på vägen. Det händer alltid otroligt mycket, stadens huvudgator är otroligt myllrande, men även om du är i ett tätbebyggt område med neonljus och stora billboard-tavlor (såsom Shinjuku eller Akihabara) så kan du alltid gå ner en sidogata och det blir plötsligt så pass tyst och lugnt att du glömmer vart du är någonstans.
En av dom allra bästa sakerna i den här staden är enligt mig den fantastiska maten, och i den japanska matscenen finns oändligt med historia och kultur. Jag har exempelvis testat Kaiseki – en traditionell japansk måltid med många små rätter, ofta mycket picklade grönsaker och fisk. Jag har även ätit onigiri – små rispuckar också ofta fyllda med picklade grönsaker eller kyckling som japanerna äter “på språng” och som finns att köpa på varje 7-eleven i stan. Jag har även fått uppleva en fantastisk traditionell teceremoni med en ceremonimästare som vispade upp grönt macha-te i Yokoham, och jag har ätit kobebiff på traditionsenligt vis där man steker på maten själv på en stekplatta inbyggd i bordet i Kyoto. Jag har besökt flera traditionella japanska “yokochos” – minnesgränder – där man klämt in en otrolig mängd mycket små restauranger på båda sidor om en liten trång gång antingen utomhus eller inomhus och där japanerna samlas för att förlusta sig och njuta av den höga stämningen på kvällarna.
Kultur i Tokyo
Den näst bästa saken med Tokyo handlar om deras kultur av att fortfarande frekvent nyttja onsens och sentos – kommunala badhus spridda omkring stan. Dessa bad finns kvar från den tiden då invånarna i Tokyo inte hade egen dusch eller badkar. Baden är helt fantastiskt vackra, det finns en lång tradition av att man lät väggmålningar föreställande mount Fuji pryda väggarna inne i badhuset. När man kommer till ett bad tar man först av skorna och låser in dem i ett litet skoskåp utanför badet. Sen kliver man in och betalar ca 30-80 kr för en fantastisk spaupplevelse och kanske hyr en handduk. Väl inne badar alla helt nakna, du sätter dig på en liten pall framför en kran och så fyller du upp en liten trähink med vatten som du sedan häller över dig själv – tvagning helt enkelt. Efter det är du redo att sjunka ner i någon av de små polerna med olika temperatur och jacuzzifunktioner och så växlar du mellan olidligt varmt och isande kallt, fram och tillbaka. Det är en fantastisk upplevelse som påminner mycket om de skandinaviska bastubaden med kallbad och bastu under vintern. Jag besökte minst ett sådan här bad i veckan, och ofta flera.
Avslutningsvis
Till sist vill jag återigen säga att mitt utbyte i Tokyo var helt fantastiskt och utan tvekan en av de mest utmanande och spännande erfarenheterna i mitt liv. Jag är otroligt tacksam för att jag fick möjlighet att upptäcka och uppleva denna stad, och lära mig mer om Japan och dess kultur och historia. Stipendiet från Stiftelsen Stockholms Grosshandelssocietet gjorde detta möjligt. Japan är ett fantastiskt land att både besöka och bosätta sig i men för en student är det väldigt dyrt. Utan det här stipendiet hade mitt utbyte här inte blivit detsamma. Jag kommer att bära med mig den här erfarenheten resten av mitt liv. Tack!
Allt gott,
Louise Dahlström
