Foto: Charlotte Lundberg
Gatorna var fulla av nyfikna studenter
Den 3:e september anlände jag äntligen till St Andrews, min dröm som äntligen blivit uppfylld. Gatorna var fulla av nyfikna studenter som bar på allt från madrasser och täcken till anteckningsblock och de klassiska röda kapporna som traditionellt sett bärs av St Andrews elever.
Text: Charlotte Lundberg
Lästid: < 1 min läsning
Lästid: < 1 min läsning
I december fick jag mitt antagningsbesked till University of St Andrews och i augusti påbörjade jag min resa till det universitet som varit mitt mål under hela min gymnasietid.
St Andrews är en välkänd pittoresk stad mest känd för sin golf och sitt prestigefyllda universitet som grundades 1413. Den 26:e augusti flög jag till Edinburgh där jag direkt fick ge mig i kast med vänstertrafiken och körde upp till Skotska höglandet för att utforska det vackra landskapet. Trots att jag varit i Skottland ett flertal gånger blir jag lika förälskad i den skotska kulturen och den underbara naturen varje gång jag reser dit, och denna gång var inget undantag. Efter en härlig vecka som även innebar mycket packning och planering påbörjade jag tillslut resan från Inverness till St Andrews som ska vara mitt hem under de kommande fyra åren.
Den 3:e september anlände jag äntligen till St Andrews, min dröm som äntligen blivit uppfylld. Gatorna var fulla av nyfikna studenter som bar på allt från madrasser och täcken till anteckningsblock och de klassiska röda kapporna som traditionellt sett bärs av St Andrews elever. Bara tre minuters promenad från universitetsbyggnaden låg McIntosh Hall där jag kommer att bo under mitt första år. Under inflyttningen träffade jag även min rumskamrat som är en amerikansk student från LA och vi blev vänner med en gång. Gemenskapen på St Andrews var det som lockade mig till universitetet och trots mina höga förväntningar förvånades jag över hur snabbt jag blev en del av St Andrews studentliv. Dagen efter inflyttningen anordnades den sedvanliga “Pier Walk” där alla studenter bar sina röda kappor och vandrade tillsammans genom St Andrews för att slutligen gå ut på pirens ände. Senare samma dag hölls även ett digitalt välkomstevenemang där professorerna, iklädda sina svarta kappor, önskade alla nyanlända studenter lycka till inför våra kommande år.
Nu har jag snart varit i St Andrews under en vecka och jag ser fram emot att få vara omgiven av de historiska traditionerna som universitetet bär på. Att få vara omgiven av denna akademiska miljö gör mig otroligt hedrad och jag är säker på att resan kommer att vara både spännande, lärorik och upplysande. Tack vare Borgerskapet har denna dröm blivit sann. Tusen tack!
