Tapetserarmästaren och borgaren Åsa Wijkmark driver egen ateljé och butik i Huddinge där hon både snör resårer och hittar gömda skatter i gamla möbler.
Tapetserarmästaren Åsa Wijkmarks ateljé och butik, Antik & Modern, i Huddinge hänger det fullt av färgglada tyger på rad. På krokar syns hammare, skiftnycklar och avbitartänger. I en låda ligger ett gäng knappnålar i olika kulörer och på ett höj- och sänkbart bord står en vit fåtölj i förvandling.
– Jag har en liten verkstad hemma i Grödinge också, där jag bor. Jag jobbar mest här men det är skönt att kunna vara flexibel, säger hon och stryker händerna över sitt förkläde i svart skinn.
Åsa Wijkmark är en av få tapetserarmästare i Stockholm. Yrket kräver en lång utbildning och avslutas med det svåraste prov man kan ta inom skrået, först då får man ett så kallat mästarbrev.
– Det är vanligt inom de gamla skråhantverken, att man behöver göra prov på olika nivåer för att bli en godkänd utövare. Vår branschorganisation, Sveriges Tapetserarmästare, försöker få de flesta att ta gesällbrev åtminstone. Tapetserarmästare är den högsta nivån.
Bakom sig har Åsa Wijkmark flera textila utbildningar samt en examen från Konstfack. Hon visste tidigt att hon ville ha ett roligt och kreativt jobb med stor frihet.
– Jag älskar mitt yrke, framför allt den hantverksmässiga biten kring antika möbler och stoppningar. Det är dessutom väldigt fysiskt, att snöra resårer och skapa rätt stoppningar för tidsepoken kräver styrka i både händer och armar.
Hon pekar på en fåtölj.
– Det är otroligt roligt att öppna gamla möbler och se hur den förra tapetseraren arbetat. Den där fåtöljen hittade jag nyss en guldklocka i! Kunden har fått möbeln av sin farmor, så förhoppningsvis är det hennes familjs klocka, berättar hon och lyfter upp armbandsuret.
– Man kan hitta allt möjligt. Ofta säger det ‘poff!’ och så ramlar något ut. Det är rätt vanligt att tapetseraren lämnat små lappar inuti eller skrivit på stommen. Av någon anledning skriver de ofta om vädret, typ ‘1946, det var varmt’, haha. Sen är det vanligt med gamla herrkammar, man hade ju dem oftast i bakfickan förr i tiden.
En gång hittade hon en barnmössa och bestick från 1920-talet i en och samma fåtölj, det såg ut som att de blivit placerade där med flit.
Åsa Wijkmark jobbar även mot företag som behöver hjälp med att restaurera stora möblemang och så är hon auktoriserad av möbelföretagen DUX och Swedese att reparera deras möbler.
– Det betyder att det är en garanti att lämna in till exempel en Lamino-stol till mig. Jag har deras material och använder deras metoder när jag klär om möbeln.
2019 gick hon med i Stockholms Borgerskap och tillhör Burskapsklass 10 där tapetserare, snickare och svarvare ingår.
– Jag gick som lärling hos tapetserarmästaren Ivar Blomqvist och hans son på Riddargatan i Stockholm. Ivar, som då var i 80-årsåldern, var extremt duktig och lärde mig mycket inom hantverket. Han hade en stor yrkesstolthet och fick medalj av kungen för sin fina yrkesinsats för riket. Han bodde hos Borgerskapet på Södermalm med sin fru och pratade alltid så gott om organisationen. Så jag har alltid haft en bra bild av Borgerskapet.
För några år sedan blev föreningen Skråhantverkarna, där Åsa är medlem, inbjudna till ett event som Borgerskapet höll i och det var då hon själv blev borgare. Men hon kände sedan innan några medlemmar.
– Jag säljer mycket möbeltyger och har ett antal tygagenter jag handlar av. Bland annat köper jag mycket William Morristyger av Fredrik och Pauline von Rosén som driver agenturen Frank & Cordinata. Båda två är aktiva borgare.
Har du deltagit i några av Borgerskapets aktiviteter?
– Jag var på den fina festen i Stadshuset och så har jag varit och tittat på deras planer för en nybyggnation på Södermalm. Jag gillar Borgerskapets tankar kring äldreboenden, man vet ju aldrig vad som händer på ålderns höst, kanske vill man in till stan igen.
Hon funderar.
– Jag tycker att det är roligt att träffa andra företagare genom Borgerskapets aktiviteter, även om vi driver väldigt olika typer av företag så kan man alltid lära sig något av varandra.
I Danmark har man infört skattelättnader för dem som vill reparera saker i hushållet som ett steg mot en bättre miljö och som en reaktion mot slit och släng-kulturen. Även i Sverige har man sett över möjligheten kring ett reparationsavdrag.
– Det var nästan klubbat, men gick till slut inte igenom. Det hade varit jättebra, många kunder efterfrågar det. Jag sitter i styrelsen för Stockholms Tapetserarmästare och vi jobbar fortfarande för att det ska bli verklighet. Kanske blir det så i framtiden – hoppas!
Öronlappsfåtöljer
– Många vill ha något lite roligare tyg med färg och mönster. Det är faktiskt rätt vanligt att kvinnor kommer in med öronlappsfåtöljer när deras män gått bort, och vill klä om dem i ett nytt rött tyg som de inte fått välja tidigare.
Matsalsstolar
– Det blir allt vanligare att ta vara på de möbler man har, därför väljer många att förnya sina gamla matstolar med ett extra fint tyg i stället för att köpa nytt.
Antika möbler:
– Att snöra om ett resårhus i en antik möbel är ett omfattande jobb som kan uppfattas som kostsamt. Men i gengäld får man mycket hantverk, historia och sittkomfort för pengarna. Jag jobbar gärna med resårhus och gillar de traditionella hantverksmetoderna och de fina naturmaterialen: lin, hampa, hästtagel och bomullsvadd.
58 år.
Grödinge.
Tapetserarmästare. Driver ateljén och butiken Antik & Modern i Huddinge.
"Jag älskar mitt yrke, framförallt den hantverksmässiga biten".
