Mina sidor
Med en livshistoria fylld av djärva val och enträget jobb kommer snart den nyblivna borgaren Martina Haags prisbelönta film – sprungen ur hennes livs mest smärtsamma kris.
Ibland måste du göra saker du inte riktigt törs. Det är så du får ett rikt liv. Martina Haag går runt barfota i sitt kök på Kåkbrinken medan hon reflekterar över sitt senaste modiga steg: att sätta sig i registolen.
– Jag kan verkligen inte regissera, tänkte jag, jag är ju skådespelare. Det är som om
någon som precis styckat en kyckling skulle kliva in på Karolinska sjukhuset och säga: ’Nu ska jag operera en människa.’ Så kan man bara inte göra.
Om man inte är Martina Haag, vill säga, vars regidebut med den kommande långfilmen ”Det är något som inte stämmer” redan vunnit pris för bästa film på filmfestivalen i Monte Carlo.Det är inte första gången hon kastar sig ut på okänt vatten och hittar hem. Det var så genombrottet kom, när hon 39 år gammal blev tillfrågad om att skriva krönikor.
– Jag hade aldrig tänkt på att skriva. Min stora dröm var att bli filmstjärna – det slet jag
hårt och länge för.
Men när hon började sätta ord på den osminkade vardagen som fyrabarnsmamma (och den där skådespelarkarriären som aldrig riktigt tog fart) hände något.
– Jag utvecklade en överlevnadshumor, en form av självdistans och tragikomik. När du söker till Scenskolan och knappt hinner säga ditt namn förrän någon säger: ’Tack, det räcker!’ – då måste du hitta ett sätt att skratta åt det.
2005 kom debutromanen ”Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också
jättebra)”. Inte långt senare ville regissören Hannes Holm förvandla boken till långfilm.
– Det var då jag kom på min trestegsraket: Skriv en bok, gör ett filmmanus på boken och tvångsrollbesätt dig själv i huvudrollen. Det finns ingen syokonsulent i världen som skulle komma på den affärsidén!
Gamla stan vaknar till liv utanför de stora köksfönstren.
– Det är så häftigt att bo här, man lever så nära historien. Det passar mitt nyfunna historieintresse, säger Martina Haag och kastar en blick genom fönstren som vetter mot Stortorget.
– Jag har framför allt blivit besatt av 1500-talets Stockholm. Visste du att det bodde en änka vars man dog i Stockholms blodbad i den här lägenheten? Så spännande!
Hennes egen historia tar sin start på Lidingö, dit hennes pappa kom som flykting från
Estland. Här växte hon upp med sina föräldrar och lillasyster.
– Vi bodde i ett av höghusen på Lidingö, poängterar hon. Till skillnad från många andra
hade vi inga ponnyer eller märkesplagg. Vi var ett gäng som klädde oss i alternativa kläder och bestämde oss för att det var coolt. Alla var kreativa och stöttade varandra i våra olika projekt och egna firmor. Den tiden var helt avgörande för mig och mitt entreprenörskap.
I samma gäng fanns lillasystern Bea Uusma, illustratör, läkare och Augustpris-belönad
författare.
– Bea är en enormt stor del i mitt liv. Jag skulle vara häften så stark utan henne, både
yrkesmässigt och privat. Det är därför jag själv skaffade så många barn, syskon är ovärderligt. Inte minst när livet krisar.
Även litteraturen kan vara en tröst när livet omkullkastas. Det var åtminstone något Martina hoppades på när hon för tio år sedan gick igenom sin skilsmässa från programledaren Erik Haag, efter fyra barn och 18 år som gifta.
– Under den allra mörkaste perioden letade jag desperat efter någon bok som kunde säga: ’Jag har känt som du och det kommer bli bättre’. Men det fanns bara ’happy happy’-historier om skilsmässor. Själv tyckte jag det var noll kul att skilja mig. Till slut insåg jag att jag själv måste skriva den där boken.
Martina Haag beskriver ”Det är något som inte stämmer” som sin bästa, viktigaste och mest lästa bok. Att det skulle bli långfilm av den, som flera av hennes andra böcker, tvekade hon däremot på. Tills hon fick förslaget om att filmen kunde baseras även på hennes roman ”Livet går så fort. Och så långsamt”.
– Men jag ville inte sätta mig själv i huvudrollen den här gången. Risken kändes för stor
att min privata skilsmässa skulle stå i vägen för historien.
Hon påminns om en av de mest gripande scenerna – då huvudpersonenen räknar en kvart i taget för att överleva den inre smärtan.
– Jag har känt varenda känsla i boken och filmen tusen gånger om. Jag sa till Alexandra
Rapaport, som spelar huvudrollen: ’Föreställ dig att du håller på att kvävas. Att kippa efter luft är det enda sättet att få in syre i kroppen. Då kommer du förstå hur det känns.’
Hon stannar upp och sätter händerna mot köksbordet.
– Varken Alexandra eller jag röker, men under inspelningen rökte vi som galningar för att vi gick in så djupt i sorgen.
Var det svårt att återvända till de känslorna?
– Nej, nej. Jag har skrivit en bok, ett filmmanus, regisserat och klippt en film om det. Det
finns ingen som är så färdig med sin skilsmässa som jag. Men när vi filmade var jag ju
tvungen att gå tillbaka.
Numera behöver hon knappast kryssa av kvartar – de flyger snarare i väg.
– Jag är på en otroligt bra plats i livet. Jag har precis fyllt 60 år och känner att jag sitter på en tron av fantastiska erfarenheter. Min utmaning är att hantera fortsättningen. Livet går fort. Och kanske är det där Stockholms Borgerskap kommer in, ler hon.
Att Martina Haag blev borgare för drygt ett år sedan har en del att göra med hennes
historieintresse, att hon känner flera borgare och att hon förälskat sig i Borgerskapets seniorfastigheter.
– I min bransch finns det många egenföretagare och driftigheten som finns i dem tror
jag varar hela livet. Hamnar jag på ett av Borgerskapets mysiga boenden med entreprenöriella personer som jag kommer vi få igenom massa roliga projekt tillsammans!
Det rör sig på Stortorget. Martina Haag kommer på att hon snart måste rusa i väg till sitt bokförlag för att hinna korrläsa den kommande boken innan hon ska till Livrustkammarens vänner, där hon sitter i styrelsen. Någon gång däremellan ska hon hinna träna också.
– Jag tränar varje dag. Inte för att bli snygg, utan för att hålla hela vägen tills jag är klar
här på jorden.
Hon har mycket kvar att förverkliga.
– Massor! Om livet har lärt mig något, så är det att det aldrig är för sent. Man kan börja
regissera, börja träna eller förälska sig i historia – oavsett när. Men det krävs passion,
hårt arbete och mod. Det är så man växer som människa. Och har vansinnigt kul på vägen!
