Foto: Stockholms Borgerskap, Text: Gabriella Kvarnlöf
300 år i de äldres tjänst
Historien om Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus – som i år firar 300-årsjubileum.
I början av 1700-talet tog Sveriges tid som europeisk stormakt slut. Vi förlorade Det stora nordiska kriget, där runt 200 000 svenska soldater stupade, och efter många år av missväxt drabbades befolkningen även av hungersnöd. Dessutom sköljde pesten återigen genom landet och en stor andel av Stockholms invånare avled under kort tid. Kriget och dess efterdyningar bidrog till att det fanns många fattiga änkor i huvudstaden och det är i denna kontext som historien om Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus inleds. I maj 1724 tog den förmögne handelsmannen Abraham Grill d.ä. initiativet till en underhålls- och vårdanstalt för fattiga och åldriga borgaränkor och andra kvinnor.
– På den tiden ansåg många handelsmän att det behövdes alternativ till de religiösa inrättningar som tog hand om äldre, berättar Abraham Grills ättling Helene Komlos Grill, som även sitter i Direktionen för Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus. Tillsammans med ett nittiotal andra borgare donerade Grill pengar till ett fattighus för nödlidande borgaränkor och i juli 1724 fick man ett kungligt privilegium att inrätta stiftelsen Stockholms Borgerskapets Enkehus.
Man skapade en Direktion för stiftelsen bestående av tio oavlönade ledamöter. Direktionens främsta uppgift var att se till att de boende hade det bra, att fastigheterna togs om hand och att ekonomin gick ihop.
– Det känns speciellt att få vara med i en verksamhet som grundats av en anfader. Direktionen följer fortfarande de ursprungliga tankarna, men blickar samtidigt framåt för att ge äldre en omvårdnad som följer med tiden, säger Helene Komlos Grill.
Det allra första Enkehuset låg på familjen Grills privata mark på Ladugårdslands Gärde, där Grevgatan möter Strandvägen i dag. Verksamheten växte och år 1742 förvärvades det så kallade Lagersparreska huset, ett gammalt Stockholmspalats som låg ungefär där NK återfinns i dag. Här skramlade hästdroskor fram över kullerstenarna och det klapprande ljudet av hovar studsade in genom palatsfönstren, där änkorna bland annat ägnade sig åt att läsa och baka.
Sent 1700-tal: Gubbhuset ser dagens ljus
I slutet av 1700-talet höjdes röster om att det borde finnas ett liknande boende fast för äldre borgarmän. År 1772 skrev grosshandlarfamiljerna Tottie och Hasselgren till Kung Gustav III och påtalade behovet av en inrättning för ”gamle nödlidande män av denna stads borgerskap”. Sabbatsbergs fattighus föreslog 1787 att de skulle starta ett särskilt fattighus för borgare, vilket Stockholms Borgerskap stöttade. Året därpå öppnades en ”Gubbhusinrättning”; en avdelning på fattighuset som arbetade efter parollen ”Gubbhus för hederligare och snyggare manspersoner”.
År 1789 realiserades Totties och Hasselgrens vision om en egen Gubbhusstiftelse, och 1791 förvärvades ett hus för 750 riksdaler på Grevgatan, där 17 nödställda borgare så småningom flyttade in. En Gubbhusdirektion formades med nio ledamöter som utnämndes av Stockholms Borgerskaps överstyrelse De Femtio Äldste. År 1799 klev en viktig person in i historien om Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus, nämligen köpmannen Georg Fredrik Diedrichsson, som skänkte hela 10 000 riksdaler banco till Gubbhuset.
1800-talet: Flyttar och donationer
När Georg Fredrik Diedrichsson avled år 1807 testamenterade han Kristinehovs malmgård på Södermalm, med en tomt på nära 125 000 kvadratmeter, till Gubbhusets stiftelse. Några år senare flyttade 36 behövande borgarmän in i malmgården och kunde där njuta av en stor trädgård med både fruktträd och orangeri. Såväl Enkehusets som Gubbhusets inrättningar har alltid varit beroende av donationer. Abraham Grill, familjerna Tottie och Hasselgren, Georg Fredrik Diedrichsson och grosshandlaren Joachim Friedrich Erdmann och hans maka Anna Frederika är bara några exempel på stora donatorer genom stiftelsens historia. 1876 var det återigen dags för Enkehuset att flytta till bättre lämpade lokaler. 62 änkor lämnade palatset vid Kungsträdgården och gjorde sig hemmastadda i det nya Enkehuset på Norrtullsgatan. Vid samma tid började även malmgårdens lokaler kännas för trånga. Vid stadsplaneutläggningen 1895 lyckades Gubbhusdirektionen komma i besittning av ett större kapital och man började direkt skissa på uppförandet av ett nytt gubbhus som bankarkitekten Gustaf Wickman fick i uppdrag att rita.
1900-talet: Klivet in i modern tid
1908 stod det nya gubbhuset – ett ”hem för sämre lottade bland Borgerskapets ålderstigna medlemmar” – klart. Detta hus känner vi i dag som det pampiga Borgarhemmet. Här erbjöds helinackordering och avgiften utgick efter gästens betalningsförmåga. 1928 förvärvades Kristinehovs malmgård med omkringliggande mark av Stockholms stad och försvann således ur Stockholms Borgerskaps förvaltning. 1932 lät Borgerskapets Gubbhus uppföra seniorfastigheten Borgargården i Fredhäll som öronmärktes för gäster i parrelationer. Några år senare lät Borgerskapets Bemedlingskomission uppföra Kristinebergsgården i Kristineberg där endast kvinnor bodde till en början. Båda fastigheterna utrustades med trevliga gemensamhetsytor – bibliotek, målarateljé, boulebana och lusthus.
När Enkehuset i Vasastan blev för trångt lät man uppföra ett nytt änkehus beläget strax intill Borgarhemmet med plats för 72 gäster. 1965 invigdes det nya Enkehuset och eftersom det låg såpass nära Borgarhemmet inleddes en diskussion kring huruvida stiftelserna borde slås ihop. Det var en lång kö för att få plats på Enkehuset medan Borgarhemmet hade rum som stod tomma.
– Det var lite rivalitet mellan Enkehusdirektionen och Gubbhusdirektionen. Men det var praktiskt för dem att slås ihop, de drev likadana frågor och tampades med samma problem, berättar Lars G Oldmark, VD för Stockholms Borgerskap mellan 1977 och 1999.
År 1977 slogs stiftelserna ihop och en ny Direktion bestående av tio ledamöter skapades. Dagens Direktion, stiftelsens innersta kärna, driver vidare boendena i samma anda som tidigare.
– Stiftelsen har hela tiden haft en fot i historien och en i framtiden. Vi går ofta tillbaka till stadgarna för att hålla rätt kurs. Framför allt avviker vi aldrig från vårt yttersta syfte: att hjälpa äldre människor till en värdig ålderdom, säger Helene Komlos Grill.
Borgaren Ann-Charlott Mörner, som suttit i Direktionen i tolv år, bland annat som vice ordförande, instämmer:
– Den centrala idén är att värna om människors möjlighet till gemenskap på ett respektfullt och vänligt sätt. Vi arbetar ständigt med kvalitetshöjande åtgärder och att skapa minnen för livet för våra boende. Allt från födelsedagar till jubileumsfester, och något så litet som att få ett glas bubbel ibland kan betyda mycket.
Festerna och evenemangen har inte sällan skänkts kunglig glans. Drottning Louise deltog i gudstjänster och luncher, kronprinsessan Sibylla vid invigningar och prins Bertil på jubileumsmiddagar. Sigvard Bernadotte, född prins av Sverige, bodde sina sista år på Borgarhemmet och i dag är Kung Carl XVI Gustaf Stockholms Borgerskaps Höge Beskyddare.
På 1960-talet blev stiftelsen kommunalt anknuten vilket innebar att hälften av de boende inte längre behövde någon koppling till Borgerskapet. Medlemsantalet hade dalat vilket gjorde att många rum stod tomma och man behövde blåsa liv i ekonomin. För att kunna ansluta sig till den kommunala vården fanns det flera kriterier som behövde uppfyllas, bland annat var man tvungen att kunna erbjuda vård dygnet runt.
Under slutet av 1900-talet började man särskilja seniorboendena och vård- och omsorgsboendet från varandra. Enkehuset och Borgarhemmet utvecklades till renodlade vård- och omsorgsboenden medan Nya Christinehof, Hedvig Eleonoragården, Borgargården och Kristinebergsgården blev seniorboenden.
År 2002 länkade man samman Borgarhemmets och Enkehusets huskroppar och de gavs en gemensam entré och mottagningsrum som kommit att bli en samlingspunkt för gästerna och dess anhöriga. År 2008 delades Enkehuset upp i två inriktningar: en somatisk avdelning för gäster med fysiskt vård- och omsorgsbehov, och Rozeliahemmet som erbjuder platser för personer med kognitiv funktionsnedsättning. I november samma år blev Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus Silviahemscertifierade, vilket innebär att de anställda genomgått Silviahemmets utbildning i hur man bäst bemöter människor med demenssjukdom. Certifieringen togs emot ur Drottning Silvias hand i Borgarhemmets kyrka.
2024: Framtidens boende
Det har länge funnits behov av både nya seniorlägenheter och vård- och omsorgsplatser. I dag är fler gäster rullstolsburna och utrymmena behöver anpassas efter detta.
– Då är det vårt ansvar att leverera bättre; att stå på tå och vara vänliga och effektiva, säger ordförande Clas Romander.
Nästa kapitel i stiftelsens historia är ännu inte skrivet men mycket talar för att det kommer handla om Kvarteret Yxan. Projektet innefattar byggnationen av 177 nya seniorlägenheter och ett nytt vård- och omsorgsboende i Högalid.
– Det är spännande, vi har utvecklat projektet under nästan tio år och nu är vi inte långt från första spadtaget, berättar Ann-Charlott Mörner.
En sak är säker, oavsett vilka utmaningar denna 300-åring står inför är Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus beredda att göra allt för att skänka glädje och livskvalitet åt alla som passerar i deras väg.
