Huvudsida / Enkehus och Gubbhus historia
Den 4 juli år 1724 fick Borgerskapet kungligt privilegium för inrättandet av en stiftelse, Stockholms Borgerskaps Enkehus.
Det var en svår tid i samhället efter Karl XII:s krig när initiativ till ett Enkehus togs av Abraham Grill. I maj år 1724 var 90 stycken borgare samlade, man var enhälligt för grundandet av stiftelsen med syftet att starta ”ett fattighus för nödlidande änkor”. Den första Direktionen bestod av 10 ledamöter med Abraham Grill som kassör och uppdraget som ledamot i Direktionen var, precis som idag, oavlönat. Enkehuset kom aldrig att bli underställd De Femtio Äldste, vilket var aningen förvånande eftersom det var det högsta organet i Borgerskapet.
För att få bo på det första Enkehuset var man tvungen att vara i 60-årsåldern, änka efter en borgare som betalat skatt och oförmögen att livnära sig själv. Det fanns även en skrivelse att en änka skulle låta ”all kvarlåtenskap” tillfalla Enkehuset. Denna skrivelse gjorde att även änkor utan borgaranknytning, med avsevärda tillgångar, fick plats på Enkehuset.
Sabbatsbergs fattighus ville år 1787 starta ett särskilt fattighus för borgare. Det var något som Borgerskapets stöttade, en ”Gubbhusinrättning” kom till stånd. Våren år 1788 fanns stadgar på plats och den 13 mars begärdes K.M:ts stadfästelse. Sex borgare flyttade in på en avdelning av fattighuset som kallades ”Gubbhus för hederligare och snyggare manspersoner”. Några år senare, i början av 1800-talet köptes ett hus på Grevgatan, för 750 riksdaler. I huset bodde 17 pensionärer.
Under 1720-talet var det svårt att hitta finansiering för ett äldrehem. Släkten Grill lät därför änkorna bo hyresfritt under flera år i en fastighet på Ladugårdsgärdet. Den Grillska fastigheten var trång, 1742 köpte man en ny fastighet vid Hamngatan ovanför Kungsträdgården. Det var ett av de vackraste Stockholmspalatsen och hade byggts för familjen Sparre, huset revs senare och ersattes av NK.
År 1876 var det dags att flytta verksamheten i Enkehuset till Norrtullsgatan, än idag står det Borgerskapets Enkehus ovanför ingången på Norrtullsgatan 45. Man utförde flera förbättringsåtgärder i fastigheten, bland annat införde man oljeeldning år 1955.
År 1965 stod det nybyggda Enkehuset klart på Högalidsgatan 28. Det var ett modernistiskt hus med plats för 72 gäster. Under senare delen av 1900-talet anslöt sig Enkehuset till ett kommunalt avtal vilket gjorde att gästerna inte längre behövde ha borgaranknytning.
Diedrichson och Malmgården
En viktig person bakom Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus utveckling är Georg Fredrik Diedrichson. År 1799 skänkte han 10 000 riksdaler banco och när han gick bort år 1807 donerade han Kristinehovs Malmgård med tillhörande tomt. Tomten sträckte sig från Riddarfjärden till Hornsgatan, från Skinnarviksberget till Högalid. Hösten år 1812 invigdes Malmgården som äldrehem med plats för 36 pensionärer.
Det är tack vare Diedrichson och andra donatorer som stiftelsen kunnat fortsätta utvecklingen av verksamheten. År 1895 började planeringen av det nya Borgarhemmet, med arkitekt Gustaf Wickman i spetsen. Det nya huset stod färdigt hösten år 1908 och hade plats för 90 pensionärer. För att kunna flytta in på det nybyggda Borgarhemmet behövde man ha vunnit burskap som borgare, vara i behov av omvårdnad i hemmet och efter undersökning av hemmets läkare ha förklarats “ej lida av sjukdom eller lyte”. För de som inte var borgare krävdes avsevärda besparingar och en gåva till Gubbhusinrättningen. Precis som Enkehuset anslöts Borgarhemmet under den senare delen av 1900-talet till ett kommunalt avtal för vård- och omsorgsboende.
Sedan år 1724 har stiftelsen tagit hand om äldre nödställda stockholmare. Tack vare både stora och små donationer har stiftelsen kunnat ge stockholmare möjlighet till umgänge, vård och gemenskap på äldre dagar.